Kultur som ett maktparaply

 Människan har ihop med landskap formats och format kultur. En (ursprunglig) kultur är alltså platsbunden och hör ihop med människorna som lever på en specifik plats. 

När olika krafter har velat skaffa sig makt har det bl.a skett genom att utplåna kulturers olika uttryck och yttringar. Genom att samla människor under en och samma kultur (lr försöka iaf) så skapar man känslan av att man hör samman  med människor som kanske bor på en geografiskt väldigt annorlunda plats. När människor känner gemenskap (genom kultur) blir dom lätta att "bunta ihop" och styra över. Vill man kontrollera stora arealer är det säkert en bra strategi att skapa en universell kultur. Men en enda universell kultur kan ju inte tala landskapets språk; alla olika regioner med sina olika terränger, floror och faunor är och förblir just olika. Så en universell kultur skapar på så vis också en separation från landskapet man lever i. Detta då människorna slutar prata med landskapet och inte längre formar sina liv (och i förlängningen sin kultur) ihop med det.

Jag är för egen del mkt skeptisk mot den kultur vi lever i idag. Många ursprungskulturer har utrotats av just vår västerländska kultur. En utrotad kultur med sitt språk, sina sånger, danser, maträtter, kläder, konst, hantverk, ceremonier, kosmologi, seder och traditioner är och förblir utrotad. Varje gång detta sker så tappar vi det språk som man också kommunicerat med sitt landskap på. 

Vi kanske aldrig kommer få tillbaka det där som har försvunnit, men vi behöver ändå förstå vikten av kulturer och framförallt det som kallas ursprungskulturer. För dom innehåller också nycklar, lr ett språk helt enkelt, för att kommunicera med omgivningen. Och vi behöver knyta an till våra landskap och naturen igen. Där vi lever och bor. Och när dom kulturer som en gång var bron till dessa relationer är borta så behöver vi på något vis försöka hitta tillbaka ändå. 

Vad tänker du om detta? Behöver vi stärka och fördjupa kontakten med vår omgivande natur? Och hur isf?