I dessa tider av corona är det många som uttrycker sina tankar och åsikter om detta virus och framförallt samhällets reaktioner på det; vad samhället borde och inte borde göra för åtgärder, om virusets allvarlighet, hur landet politiskt ska styras för att det ska bli bättre om det blir en ny pandemi/kris, ekonomi i relation till viruset och också klimatförändringar och miljöproblem.
Jag vill också uttrycka mina tankar om lite ditten och datten i relation till Corona, som ingen bett om. Här kommer dom.
För det första vill jag börja med just det; detta fenomen att många idag ska uttala sig och berätta sin ståndpunkt som ingen bett om. Jag menar inte att det inte ska vara så, men det är ett lustigt fenomen vi sysslar med. Ingen har som sagt frågat efter våra åsikter i regel, men vi spyr ut dom offentligt iaf. Jag personligen upplever att människor idag har svårt för att lyssna på varandra (det låter som jag levt i andra tidsåldrar och samhällen som jag refererar till, men det har jag inte. Men jag utgår från min uppväxt och dom människor jag hade runt mig då). Många verkar umgås på så sätt att dom jämsides med varandra hålla sina egna monologer och använder varandra som nån slags emotionell pipeline på så vis. Att ha en _dialog_ lr kommunikation som man skapar ömsesidigt med lyssnande och talande verkar inte helt självklart. Kanske har sociala medier fört oss in i detta? Vi använder våra olika sociala konton till att spy ur oss, ganska ofta, osorterade tankar och känslor och behöver där och då inte relatera till någon lr ta ansvar för det. Vi tappar bort något som för mig är ganska viktigt; att prata _med_ varandra och be om varandras upplevelser, tankar, åsikter, whatever. Och jag tror att när vi faktiskt ber om det (och inte får det slängt på oss genom oändliga flöden via media) så blir vi bättre på att lyssna. Som det socialt ser ut nu tror jag våra kroppar och sinnen mest tolkar det som "tjat". Och ja, kanske är det så att alldeles för många har för mycket åsikter om allt möjligt på sociala medier och det är mer än vi evolutionärt är skapta för att kunna hantera. Jag saknar att se samtal och kommunikation som något heligt där man tillsammans kan träda in i ett rum och skapa något, få syn på något och utforska tillsammans. Där man överväger sina ord, för dom kommer att lyssnas till.
Kommentarer
Skicka en kommentar