I tider då alla har rätt att ha rätt

Nej, du har inte alltid rätt. I vår postmoderna tid har vi hamnat i nåt slags läge där normalläget har blivit att alla har rätt till sin sanning och att ingen har fel. Kanske är det en konsekvens att vi lever i ett delvis väldigt teoretiskt, luftigt, samhälle. Vi kan t.ex diskutera politik och hur samhället ska styras på ett ganska teoretiskt sätt, det är svårt att se ett tydligt rätt och fel ibland i detta snirkliga, gigantiska politiska system (även om det så klart även inom detta område kan finnas dom som har lite mer "rätt" än vanligt folk i form av insatthet; personer som kanske jobbar med politik, har utbildat sig inom det eller har andra konkreta erfarenheter). Det verkar hur som helst väldigt farligt och provocerande för somliga när detta kommer på tal; att alla inte alltid har rätt. Det verkar vara odemokratiskt och innehåller kanske till och med fascistiska tendenser. Har inte alla rätt att få uttrycka sin åsikt liksom? Varför skulle vissas röst vara mer "värd" än andras? Här har vi nog dikeskanten som vi har snubblat över. Vi har blandat ihop kunskap med egenvärde. Som så många andra gånger i vår kultur så lägger vi in vårt egna självvärde i företeelser utanför oss, så som andras bemötande och visade respekt. Bara för att jag inte respekterar eller håller med om din åsikt så är du inte värdelös. Ok?

Och i detta demokratiska virrvarr verkar också alla alltid ha laddat med en åsikt om det mesta. Vi ska alltid vara redo att komma med vår åsikt och ståndpunkt i alla möjliga stora frågor, ofta om samhället. Men det betyder inte att folk för den delen på riktigt har satt sig in i något, man har bara tagit ställning lite random. Om man i en diskussion uttrycker att man inte har en åsikt eller tagit ställning eller har tillräcklig kunskap, är det ofta svårt för folk att bemöta det. Men jag själv tycker att det är skönt för min egen del att backa ibland, se över vad jag faktiskt kan något om och om jag bör uttala mig i vissa frågor. Inte för att frågorna skulle vara oviktiga, eller inte ha en påverkan på mitt liv och min vardag, men för att jag kanske faktiskt inte har tillräcklig koll eller är så värst insatt. 

När vi har öppna ceremonier blir den här tendensen hos folk ofta märkbar. Att vi följer en tradition som vi gör ceremonierna i verkar för vissa inte riktigt så verkligt, utan det verkar mer som att traditionen skulle vara nåt ord vi mest slänger oss med för att det ska låta bra. När vi sedan faktiskt ger instruktioner för hur ceremonierna ska genomföras är det många som vill diskutera och framförallt ändra på dessa instruktioner. Dessa personer är ofta människor som aldrig, eller sällan, varit med i dessa ceremonier innan. Jag förstår till viss del att fenomenet andlig tradition är väldigt främmande och avlägset för många i vår kultur idag och att det av den anledningen kan vara svårt att greppa att vissa detaljer, instruktioner, faktiskt är avgörande för om ceremonin kanske ska fungera eller ej. Att ens ha upplevt en ceremoni som fungerar är ju inte alla förunnat. Vi brukar av den anledningen försöka prata och berätta om det vi gör, att ceremonierna har kommit till folket genom instruktioner för att man behövt hjälp, att om man ändrar på instruktionerna utan att ha en förståelse för varför, så frångår man "avtalet" mellan oss människor och andevärlden och då kan man inte räkna med att få den utgång man vill ha (hjälp). Men det kan ju förstås fungera ändå, men det är inget du kan förlita dig på. Ungefär som att få ett recept på en god maträtt någon bjudit dig på. Går du sedan hem och byter ut hälften av ingredienserna och kokar skiten istället för att steka den, kan du sedan  inte bli besviken över att det inte smakade likadant som första gången du serverades det. Det kanske är gott ändå, men du har inte lagat den maträtt du bad om receptet på.

Vad jag ser i den här tendensen att vilja ändra på saker är att folk verkar känna sig duktiga när dom gör det. Jag vet inte om det är att man har ett behov av att visa att man är duktig på att lyssna på sig själv och sin intuition ("Jag fick en känsla av att jag skulle göra såhär istället"). Det är hur som helst ett massakrerande av deras möjligheter att komma framåt, enligt mig. Precis som med vilken vägbeskrivning, instruktion eller manual som helst, som du avviker ifrån, kommer du troligtvis hamna någon annanstans än dit du bad om att få hjälp att komma. I nyandliga kretsar verkar detta beteende premieras;  "Ingen får tvinga på dig någon annan sanning än din egen". Inte konstigt att människor i vårt samhället idag är vilsna och splittrade, säger jag. 

Jag är hur som helst inne på att vi behöver lyssna mer till dom som har kunskap på riktigt om saker. Det blir inte bättre ju fler som har en åsikt, det är enligt mig inte nödvändigtvis mer demokratiskt så, utan kanske mest mer problematiskt. Vi behöver lära oss att urskilja vad vi faktiskt vet (ofta mycket mindre än vi tenderar att tro, se Dunning-Kruger-effekten) och låta dom som har kunskap, insikt eller förståelse på andra trovärdiga vis, få vara vägledande. Både i stora samhällsfrågor och på en vardaglig och individuell nivå. Detta är nog något vi ständigt behöver påminnas om, då vi lever i en kultur som förväntar sig rappa, snabba och definitiva svar över ibland ganska komplexa företeelser. Jag tror självrannsakan, att stanna upp ibland och tänka efter är en bra början. Att försöka sålla i informationskanalerna, hitta bra källor och hålla fast vid dom kan vara ett bra steg det med. 

Jag ser en längtan hos vissa efter gränsdragningarna i detta och samtidigt en slags nyfunnen kärlek i tankebilden att "jag har alltid rätt och ingen får säga till mig att jag har fel". Egot springer gärna iväg med människor under den parollen. Men vi behöver och mår också bra av att det dras gränser här; vad vi är och inte är, vad vi vet och inte vet, vad vi kan och inte kan, osv. Det är inte alltid en tacksam och rolig roll att vara någon som drar gränser, men den verkar ytterst nödvändig och saknad idag. Så detta inlägg handlar om att påminna om det, vi behöver veta våra gränser. Detta för att få bättre möjligheter att kunna hitta rätt i en idag väldigt splittrad och svårnavigerad värld.