Finns det någon vuxen här?
Jag vill åter igen skriva om miljödebatten. Mycket för att den är väl synlig i media nu (äntligen) och i mina flöden på sociala medier. En sak jag noterat och reagerar på är den ofta låga kunskapsnivån om saker man uttalar sig om. Detta beror säkerligen på att det är vanliga människor som nu lyfter debatten och inte bara experter lr forskare inom vissa områden. Och att någon lyfter debatten kan säkert för många kännas skönt, och kanske andas vi ut litegrann inombords eftersom frågan är så viktig att lyfta. Men vi måste komma ihåg att den som först tar ordet inte nödvändigtvis behöver veta mest lr ha speciellt mycket koll alls. Och som vanlig svensson är det faktiskt inte lätt! Att läsa av och förstå hur forskning t.ex gjorts är en djungel av siffror, mätmetoder och olika parametrar. Man kan också välja att plocka upp lr skjuta undan vissa aspekter i rapporter och forskning. Det blir ett sätt att finta bort något lr kanske förstärka något man vill betona. Eat-kommissionens rapport är ett bra exempel på det. Det går att läsa mer om här om du är nyfiken: https://tradgardenjorden.blogspot.com/2019/01/forvirrande-diagram-i-eat-och-dagens.html?showComment=1548944846423&m=1#c4691844112897268793
Vart vill jag då komma?
Jo jag tänker på dom som idag lyfter debatten. Mina iakttagelser är att det ofta handlar om yngre personer som rör sig och lever i en urban norm och kontext. Kunskapen om matproduktion t.ex är ofta mycket låg och nästintill världsfrånvänd. Med inomhusodling, stadsodling och vegansk kost ska man överleva sig igenom en ev klimatkollaps. Läs mer här om du undrar över konceptet inomhusodling som framtida lösning på vår matproduktion: https://www.etc.se/debatt/vilse-i-inomhusodlingen?fbclid=IwAR1UNhy2G2V16z1GjtEio4OdFPncJc3-Z-9F9tS-Qv2n0-7eD7cQI0cTX3E
Det är fina tankar men inget som ersätter vårt industriella jordbruk.
Men det är såna här lösningar och idéer som idag florerar och väcker hopp hos en mycket frustrerad och vilsen befolkning. Vi vill ju lösa detta och väntar på att få lösningar och svar serverade från vårt expertsamhälle. Men allt är inte bärande.
På samma vis som t.ex inomhusodling pratas det om vegansk kost som en lösning. Allt kött framställs som dåligt att konsumera. Men nej, det handlar om hur maten produceras. Om jag lever på importerade storskaligt och monokulturellt producerade bönor, linser och veganska halvfabrikat , så bidrar jag inte till en bättre miljö. Detsamma gäller kött, sojauppfött industrikött är inte heller vägen att gå. Medan närproducerat naturbeteskött skapar biologisk mångfald och binder kol i vår jord. Om det äts med måtta och kanske inte varje dag men 1-3 gånger i veckan kanske.
Att jag skriver detta betyder dock inte att jag är emot att människor tar initiativ till att hitta lösningar eller föra detta framåt. Men det är också viktigt att det blir kvalitet och att vi utgår från kunskap. I dessa tider behöver vi vara både mycket kritiska och ifrågasättande mot icke-fungerande metoder, kunskapsbrist och populism och samtidigt hålla oss öppna och mottagliga för nya och alternativa, bärande lösningar. Om vi inte är kritiska riskerar vi att hoppa på lösningar som egentligen inte är lösningar, men som lättar det dåliga klimatsamvetet en liten stund. Som att äta en vegetarisk kost baserad på bönor producerade i storskaliga monkulturer som utarmar vår matjord och förgiftar vår miljö. Och kanske är det så att det är just det dåliga klimatsamvetet som är vår svaga länk. Länken som gör oss redo att lägga oss platt för lösningar serverade från diverse tveksamma krafter, så som den globala livsmedelsindustrin, politiska rörelser utan tillräcklig kunskap och förståelse och allmänt tyckande från ängslig stockholmsmedelklass.
Det är nyanseringar jag saknar. I denna svartvita miljödebatt saknar jag dom som faktiskt sitter på kunskap om dessa fenomen, den debatt som oroliga medelklasshipsters i storstäderna nu ofta modererar i. Vi behöver lyssna på dom som vet, dom som sitter på dom ibland lite mer komplexa svaren som kanske kräver tid och analys för att jobba vidare med. Dom svar som kanske inte bidrar till den för tillfället upphajpade klappjakten på syndabockar som pågår i media. Och om man vill vara riktigt PK så passar man också på att klumpa ihop alla miljöproblem vi har och kombinerar det med kritik mot män :
http://www.fria.nu/artikel/132618
Jag vet inte vart jag ska börja angående denna artikel. Men jag ställer mig mkt tvivlande kring Martins seriositet och "forskning". Det nämns ett par gånger att Martins karriär bygger på ett tomrum som finns inom det akademiska område som Martin hittat på. Det säger för mig det mesta och betyder inte att det är något bärande, utan snarare att här kan Martin hitta på vad han vill utan något att rätta sig efter, t.ex seriös tidigare forskning inom området. Vi befinner oss alltså ungefär på samma nivå som övriga miljödebatter som förs av ängsliga hipsters.
Jag citerar:
Vart vill jag då komma?
Jo jag tänker på dom som idag lyfter debatten. Mina iakttagelser är att det ofta handlar om yngre personer som rör sig och lever i en urban norm och kontext. Kunskapen om matproduktion t.ex är ofta mycket låg och nästintill världsfrånvänd. Med inomhusodling, stadsodling och vegansk kost ska man överleva sig igenom en ev klimatkollaps. Läs mer här om du undrar över konceptet inomhusodling som framtida lösning på vår matproduktion: https://www.etc.se/debatt/vilse-i-inomhusodlingen?fbclid=IwAR1UNhy2G2V16z1GjtEio4OdFPncJc3-Z-9F9tS-Qv2n0-7eD7cQI0cTX3E
Det är fina tankar men inget som ersätter vårt industriella jordbruk.
Men det är såna här lösningar och idéer som idag florerar och väcker hopp hos en mycket frustrerad och vilsen befolkning. Vi vill ju lösa detta och väntar på att få lösningar och svar serverade från vårt expertsamhälle. Men allt är inte bärande.
På samma vis som t.ex inomhusodling pratas det om vegansk kost som en lösning. Allt kött framställs som dåligt att konsumera. Men nej, det handlar om hur maten produceras. Om jag lever på importerade storskaligt och monokulturellt producerade bönor, linser och veganska halvfabrikat , så bidrar jag inte till en bättre miljö. Detsamma gäller kött, sojauppfött industrikött är inte heller vägen att gå. Medan närproducerat naturbeteskött skapar biologisk mångfald och binder kol i vår jord. Om det äts med måtta och kanske inte varje dag men 1-3 gånger i veckan kanske.
Att jag skriver detta betyder dock inte att jag är emot att människor tar initiativ till att hitta lösningar eller föra detta framåt. Men det är också viktigt att det blir kvalitet och att vi utgår från kunskap. I dessa tider behöver vi vara både mycket kritiska och ifrågasättande mot icke-fungerande metoder, kunskapsbrist och populism och samtidigt hålla oss öppna och mottagliga för nya och alternativa, bärande lösningar. Om vi inte är kritiska riskerar vi att hoppa på lösningar som egentligen inte är lösningar, men som lättar det dåliga klimatsamvetet en liten stund. Som att äta en vegetarisk kost baserad på bönor producerade i storskaliga monkulturer som utarmar vår matjord och förgiftar vår miljö. Och kanske är det så att det är just det dåliga klimatsamvetet som är vår svaga länk. Länken som gör oss redo att lägga oss platt för lösningar serverade från diverse tveksamma krafter, så som den globala livsmedelsindustrin, politiska rörelser utan tillräcklig kunskap och förståelse och allmänt tyckande från ängslig stockholmsmedelklass.
http://www.fria.nu/artikel/132618
Jag vet inte vart jag ska börja angående denna artikel. Men jag ställer mig mkt tvivlande kring Martins seriositet och "forskning". Det nämns ett par gånger att Martins karriär bygger på ett tomrum som finns inom det akademiska område som Martin hittat på. Det säger för mig det mesta och betyder inte att det är något bärande, utan snarare att här kan Martin hitta på vad han vill utan något att rätta sig efter, t.ex seriös tidigare forskning inom området. Vi befinner oss alltså ungefär på samma nivå som övriga miljödebatter som förs av ängsliga hipsters.
Jag citerar:
"– Vi pratar om en modell för att röra sig mot ett mål som är rätt. Sedan är vi alltid som människor delaktiga i samhället och kulturen som gör det svårt att göra allt rätt. Men vi pratar om att göra sig medveten om sin egen roll och sitt kön. Hur man beter sig mot andra och mot planeten. Det handlar om att läsa på och få förståelse."
Och:
Och:
"Det Martin syftar på med rätt är alltså en livsstil inom ramen för vad planetens klarar av om alla skulle leva så – ett rättvist klimatutrymme. Han uppmanar också till att arbeta i solidaritet med grupper som har väldigt låg klimatpåverkan och har värderingar som är mer i samklang med planeten gränser."
Snark. Vi har alltså ett dysfunktionellt samhällssystem som skapar problem för vår livsmiljö och fortsätta framtid. Detta eviga fingerpekande mot olika individer i denna situation är för mig precis en sån reaktion som makthavare i detta system vill ha. Vi fokuserar på hur långa duschar vi tar, vem som äter kött och åker bil. Genom att bråka om det med varandra kan det oljebaserade kapitalistiska utsugar-våldssystemet fortsätta härja ostört. Nu tar man PK-hysterin ännu ett steg framåt och kan nu peka upp en hel grupp av olika individer att skylla på; vita män i medelåldern. Det finns ett parti som gärna pekar på invandrare när det kommer till att adressera strukturella problem i samhället. Nu har vi även en miljörörelse på vänsterkanten som skyller samhällsproblem på olika grupper i samhället. Tendenserna att hitta grupper av människor att göra till syndabockar brukar dyka upp i tider av kris och oro och det här har vi sett förr. Här gör man det genom en akademisk ingång och har på mycket oklara grunder tagit fram tre olika mansroller som ska vara problematiska för miljön. Det finns en "rätt" väg att gå (dessa "forskares" åsikter om vad som är rätt verkar här definiera den rätta vägen). Det är en ofräsch tendens som markerar att det finns oliktänkande människor (dom som ifrågasätter den forskning som säger att vi har problem med klimatet) som alltså tänker fel. Det är viktigt att ta in att man här alltså uttrycker att människor som är skeptiska till den forskning som produceras inuti ett defekt samhällssystem ( som också skapat dessa strukturella samhälls- och miljöproblem vi har ) tänker fel. Det finns inte utrymme för den fria tanken i Martin Hultman och sällskaps "forskning". Är man kritisk mot detta kapitalistiska samhälles institutioner och dess förutsättningar att producera ovinklad forskning (nån ska alltid finansiera forskningen, glöm inte det), så är man alltså en del av problemet.
Och är du man och gillar att diskutera tekniska storskaliga lösningar? Kanske är du intresserad av solcellspaneler, elbilar lr nya innovationer inom jordbruket? Fy dig, så omodernt. Den rätta ekologiska mannen idag söker upp grupper av människor med låg klimatpåverkan (vad är det för värld vi lever i när vi uttrycker oss såhär om varandra?) och samarbetar i solidaritet med dessa. Upphör genast att arbeta med, lr intressera dig för, tekniska lösningar som kan hjälpa oss att få bukt med miljöproblem; det är helt ute. Den nya ekologiska mannen ska odla i mindre grupp med andra män och bekänna sin skuld till miljöproblemen ihop med likasinnade. Enbart då, när han bär och när sin skuld är han en god, accepterad medborgare och man. Fram till dess bär han ansvar för de globala miljöproblemen.
Vi behöver lyfta blicken lite och inte kasta skuld på individer och grupper i detta samhällssystem. Att peka ut och skuldbelägga grupper i vårt samhälle för våra strukturella problem är inte vägen att gå och den har prövats förut med dåligt resultat (till exempel andra världskriget för att ge ett lite djärvt exempel).
Låt inte tomrummet som uppstår i dessa osäkra tiders vakuum automatiskt fyllas av dom som tar till orda och gör analyserna först. Dessa synsätt och problembeskrivningar är inte nödvändigtvis dom bästa. Vi behöver inte populism och känsloargument utan måste tillsammans sålla och vara kritiska, både mot problemformuleringarna, analyserna och lösningarna som föreslås.
Vi behöver lyfta blicken lite och inte kasta skuld på individer och grupper i detta samhällssystem. Att peka ut och skuldbelägga grupper i vårt samhälle för våra strukturella problem är inte vägen att gå och den har prövats förut med dåligt resultat (till exempel andra världskriget för att ge ett lite djärvt exempel).
Låt inte tomrummet som uppstår i dessa osäkra tiders vakuum automatiskt fyllas av dom som tar till orda och gör analyserna först. Dessa synsätt och problembeskrivningar är inte nödvändigtvis dom bästa. Vi behöver inte populism och känsloargument utan måste tillsammans sålla och vara kritiska, både mot problemformuleringarna, analyserna och lösningarna som föreslås.
Kommentarer
Skicka en kommentar